jag trodde att efter 20 år så visste man vem man var. eller i alla fall visste hur man själv fungerade.
långt ifrån.
jag vet inte varför jag förstör för mig själv.
idag fick jag bra bevis på att jag fortfarande är den där fula fula fula nioåringen som ingen tyckte om, den som alla försökte ändra på så hon skulle passa in.
jag passar fortfarande inte in. och jag är nojig över vem jag är. jag är så fruktansvärt rädd att ingen ska tycka om mig att jag försöker göra alla till lags till det kraschar. jag önskar att jag bara kunde ta ett andetag, eller två och slappna av.
jag borde ha hoppat på det där tåget till sthlm. men jag kunde inte. jag kunde verkligen inte.
jag önskar bara att jag inte varit ful då jag var 9
långt ifrån.
jag vet inte varför jag förstör för mig själv.
idag fick jag bra bevis på att jag fortfarande är den där fula fula fula nioåringen som ingen tyckte om, den som alla försökte ändra på så hon skulle passa in.
jag passar fortfarande inte in. och jag är nojig över vem jag är. jag är så fruktansvärt rädd att ingen ska tycka om mig att jag försöker göra alla till lags till det kraschar. jag önskar att jag bara kunde ta ett andetag, eller två och slappna av.
jag borde ha hoppat på det där tåget till sthlm. men jag kunde inte. jag kunde verkligen inte.
jag önskar bara att jag inte varit ful då jag var 9
