jag är trött på mig själv, mitt humör, min ångest och mitt liv. kan man förändra allt över en natt? jag gillar inte mig själv runt folk just nu och jag är ganska säker på att ingen gillar att vara runt mig just nu heller. jag har panik, och då menar jag verkligen panik över att flytta till en ny stad, försöka hitta nya vänner, släppa de gamla, släppa familjen. jag är inte dum, jag vet att det kommer lösa sig, det gör det alltid. jag hade samma rädslor innan lumpen men det gick ju utmärkt. men varför måste man gå igenom allt varje gång det händer något nytt? Varför lär sig inte hjärnan att ta det lugnt? eller är det bara jag som reagerar såhär?
efter dagens episod är jag är fruktansvärt otaggad på allt. hur kan jag bli som jag blir? hur kan jag bli så arg att jag måste förstöra saker? att jag knappt ser vad jag gör. hade en människa stått framför mig hade jag seriöst slagit ut tänderna på personen. jag önskar att djupa andetag fungerade för mig.
